Den här kärleken hänger kvar som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Han sitter där han sitter som om han inget förstått
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk i en tunnelbanevagn då saknar jag dej
Som vintern saknar våren som den kloke saknar dåren
som en salva över såren som herden saknar fåren saknar jag dej
När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg
När jag tyngs ner av en börda pressas av en sorg
som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet att det är över och förbi
När jag inte hittar någonting som jag finner nån glädje i då saknar jag dej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar